Glenn Svanberg
Tillbaka

Min stack just nu

Jag gillar att tro att jag väljer verktyg “rationellt”. Att jag gör en liten mental jämförelse, väger för- och nackdelar, och landar i det som är mest logiskt.

I praktiken är det mer som: jag testar fem grejer, blir imponerad av tre, irriterad på två, och sen kommer jag tillbaka till den jag faktiskt får saker gjorda i.

Just nu ser min dev-stack ut ungefär så här – och varför.

Cursor: där allt händer

Jag har testat en del CLI-verktyg också (Claude, Codex, OpenCode…). De är coola, och vissa flöden är snabba när man väl är inne i dem.

Men jag kommer hela tiden tillbaka till Cursor.

Det är inte bara “en editor med AI”. För mig är Cursor mer som en arbetsyta där jag:

  • utforskar idéer (som en anteckningsbok som kan svara)
  • skriver dokumentation (utan att det känns som ett separat jobb)
  • bygger och ändrar kod (såklart)
  • och faktiskt får helheten att hänga ihop, från tanke → prototyp → polering

Skills.sh: gör Cursor “bredare”

En sak som verkligen gjort att Cursor blivit min default är skills.sh. Det låter Cursor göra grejer som tidigare kändes lite… utanför vad en kod-editor “borde” klara.

Typ: generera och fixa Word-docs, PowerPoints, Excalidraw-filer och annat som annars lätt blir en massa export/import-trams.

Det låter kanske som en liten grej, men för mig gör det stor skillnad: jag kan hålla mig i samma miljö och ändå skapa “riktiga” artefakter.

Modellerna: Gemini överraskar

Jag byter modell oftare än jag byter tangentbord, så det här är extremt “just nu”.

  • Bästa modellen just nu: Gemini 3.1 Pro
    Den är… löjligt bra på UI. Den har en känsla för layout, spacing och helhet som gör att saker ser bra ut snabbare. Jag kan ofta gå från “det funkar” till “det ser vettigt ut” utan att fastna i en hel kväll av CSS-pilla.

  • Tidigare favorit: gpt-5.3-codex
    Fortfarande stark, men Gemini har just nu ett övertag för mig när slutresultatet ska kännas snyggt och “klart”.

  • Billig arbetshäst: Composer 1.5
    Jag använder den mycket för låg-insats-grejer: små justeringar, städning, enklare uppgifter. Den passar bra med Cursors plan och gör att jag inte behöver “bränna dyr modell” på allt.

Hosting: Vercel för att livet är kort

Jag hostar de flesta projekt på Vercel. Inte för att det är mest flexibelt eller “renast”, utan för att det är absurt friktionsfritt.

Jag gillar när deployment inte blir ett projekt i projektet. Vercel är ofta:

  • koppla repo
  • deploy
  • klart

Och det gör att fler idéer faktiskt får komma ut och leva, istället för att dö i en lokal mapp som heter

Code
final_final2
.

Lovable: snabbt, men Cursor när det gäller

Lovable använder jag när jag vill utforska en idé snabbt, särskilt om det känns som “engångssoftware” eller en prototyp jag inte är säker på ens ska bli något.

Men när jag tänker “okej, nu ska det här bli på riktigt” – då är det nästan alltid tillbaka till Cursor. Det är där jag har kontrollen, tempot och arbetsflödet jag vill ha.

Backend: från Supabase till Convex

Min backend har skiftat från Supabase till Convex.

Supabase är bra. Men Convex passar mitt sätt att bygga just nu bättre, särskilt när man bygger AI-first och vill ha saker som känns levande direkt.

Det jag gillar med Convex:

  • realtidsbeteendet känns naturligt
  • schemaspecen är smidig och tydlig
  • och deras free tier ger mig mer spelrum

Supabase största minus för mig är inte tekniken i sig, utan paketet runt: två gratisprojekt är nice, men efter det blir allt “pro” och kostar extra. Det gör att man börjar tänka “ska jag verkligen skapa ett nytt projekt?” – och den tanken vill jag inte ha när jag experimenterar.

Script och språk: Python i hjärtat

När jag skriver script eller “riktig kod” utan massa ramverkskontext, så är Python fortfarande min favorit och mitt primära språk.

Om jag skulle sätta mig och manuellt skriva något från scratch, utan att blanda in så mycket runtime-magik: Python.

Det är helt enkelt där jag känner mig hemma.

Frontend: TanStack Start + React

Just nu kör jag TanStack Start med React.

Jag kom från Next.js (som fortfarande är industristandard och defaultvalet i många sammanhang). Jag kan absolut se att jag byter tillbaka framöver.

Men anledningen att jag bytte var ganska enkel: jag ville ha mer av det jag gillar med typesafety och “fånga problem tidigt”.

TanStack Start har fått mig att känna att jag får mer:

  • tydlighet
  • typ-säkerhet
  • och “compile time-hjälp” som gör att jag litar mer på bygget

För UI kör jag ofta shadcn/ui. Det är ett sånt där verktyg som gör att man snabbare hamnar i “snyggt nog för att visa någon”.

Excalidraw: tänkandet på riktigt

Jag använder Excalidraw hela tiden. Både i cloud och direkt i Cursor.

Det är min favorit för:

  • idéer
  • workshops
  • flöden
  • “hur hänger det här ihop egentligen?”

Jag gillar när det är tillräckligt låg tröskel för att man ska börja rita, men tillräckligt tydligt för att det ska gå att använda efteråt.

Datorn: Windows (men jag tittar snett på Mac)

Jag kör Windows-laptop. Jag är… inte en evangelist.

Jag är ganska ofta frestad att gå över till Mac. Inte av någon ideologisk anledning, utan för att vissa delar av ekosystemet bara känns mer polerade.

Samtidigt: jag har hittat sätt att trivas. Och ja: Raycast för Windows får ett litet “upvote” från mig. Den typen av verktyg gör vardagen märkbart bättre.

En liten story: från idé till “det ser bra ut”

Det som sammanfattar min stack just nu är egentligen en enkel känsla:

Jag vill kunna gå från en lös idé till något som känns presentabelt utan att behöva byta kontext femton gånger.

Ett typiskt flöde för mig:

  1. Jag börjar i Cursor och spånar fram vad jag ens ska bygga.
  2. Jag skissar snabbt i Excalidraw för att se om idén håller.
  3. Jag låter Cursor dra igång en första version i React/TanStack Start.
  4. När jag inser att UI:t behöver bli “mindre prototyp”, byter jag modell till Gemini 3.1 Pro och säger ungefär: “gör det här snyggt men enkelt”.
  5. Backend landar ofta i Convex eftersom det är snabbt att få levande data och realtime-känsla utan att jag måste tänka så mycket på allt runtomkring.
  6. Deploy på Vercel, för att jag vill att det ska gå att dela en länk direkt.

Det är inte alltid perfekt. Men det är konsekvent: jag fastnar mer sällan, och jag får fler idéer i mål.

Avslutningsvis: det här är bara “just nu”

Jag ser inte stacken som en identitet. Mer som en ryggsäck: den ska vara lätt att bära, och den ska innehålla exakt det jag behöver för att komma framåt.

Och ja – allt detta drivs bäst med bryggkaffe. Just nu: Zoégas Dark Temptation.

Om du är nyfiken på något i listan och vill att jag ska skriva en mer konkret “hur jag gör”-post (typ: mitt Cursor-flöde i praktiken, eller varför Convex klickade för mig), säg till. Jag gillar att nörda ner mig – bara inte i onödan.